Sticka sockor?
Min mormor brukade sticka sockor till mig och min syster, när vi var små. Hon stickade väl annat också, som vantar osv. Hon var jätte duktig på stickning har jag fått höra. Hon började med stickning som barn, när hon växte upp i ett fattigt Finland, efter kriget.
Det var ett sätt för familjen att försörja sig på helt enkelt. Mormors mamma, min mormorsmor, hon var dels traktens slaktare, men hon odlade även lin. Linet kardade och beredde hon sedan till garn. Av garnet vävde hon tyg och dukar. Också för att försörja sig.
Hennes man, min mormorsfar, hade nämligen åkt till Kanada för att få jobb. Planen var att samla ihop pengar och skicka efter familjen sen, men istället hittade han en ny familj där.... Han kom faktiskt tillbaka till sin familj i Finland, tack vare hans dotter ( min mormor) men det är en annan historia :)
Jag har några av hennes vackra dukar kvar, men jag vågar inte använda dom.... Tänk om det skulle bli någon fläck på dom! Nä, usch! Dom får bli kvar i skåpet. Jag hittar nog användning för dom nån gång...
I alla fall, handarbete har alltid varit en självklar del i min uppväxt, för även min mamma har alltid suttit med någon form av virkning eller stickning i händerna.
När jag blev tillsammans med mannen som jag ännu har i mitt liv, gjorde min mormor vantar och sockor även till hans familj! Snällt av henne. Men för mig blev det nya tider, hon slutade nämligen att sticka sockor till mig. Hon sa att jag nu var tillräckligt gammal för att göra mina egna!!!
Jag minns det som igår! Vilket dråpslag, tyckte jag. Och jag tyckte väl det i många år (typ 20 år!), jag gjorde några futtiga försök men gav alltid upp när det blev dax att göra hälen.
Man kan säga att jag blev expert på att göra mudden....
Tills nu! Jag SKA lära mig hälen denna gång. Jag har börjat på en socka till en av mina döttrar och har nu kommit till den kritiska delen!
Ska försöka läsa mig till kunskap. Min mamma har alltid ställt upp och försökt hjälpa mig men eftersom hon visar någon specialversion av häl (ett eget mönster som vi har i vår familj tydligen) , som är för komplicerad för mig, så ska jag göra detta på egen hand.
Hon får visa mig den där specialaren den dag jag kan säga att jag fattar hur en häl stickas!
Japp! Så här ser det ut än så länge....
Det var ett sätt för familjen att försörja sig på helt enkelt. Mormors mamma, min mormorsmor, hon var dels traktens slaktare, men hon odlade även lin. Linet kardade och beredde hon sedan till garn. Av garnet vävde hon tyg och dukar. Också för att försörja sig.
Hennes man, min mormorsfar, hade nämligen åkt till Kanada för att få jobb. Planen var att samla ihop pengar och skicka efter familjen sen, men istället hittade han en ny familj där.... Han kom faktiskt tillbaka till sin familj i Finland, tack vare hans dotter ( min mormor) men det är en annan historia :)
Jag har några av hennes vackra dukar kvar, men jag vågar inte använda dom.... Tänk om det skulle bli någon fläck på dom! Nä, usch! Dom får bli kvar i skåpet. Jag hittar nog användning för dom nån gång...
I alla fall, handarbete har alltid varit en självklar del i min uppväxt, för även min mamma har alltid suttit med någon form av virkning eller stickning i händerna.
När jag blev tillsammans med mannen som jag ännu har i mitt liv, gjorde min mormor vantar och sockor även till hans familj! Snällt av henne. Men för mig blev det nya tider, hon slutade nämligen att sticka sockor till mig. Hon sa att jag nu var tillräckligt gammal för att göra mina egna!!!
Jag minns det som igår! Vilket dråpslag, tyckte jag. Och jag tyckte väl det i många år (typ 20 år!), jag gjorde några futtiga försök men gav alltid upp när det blev dax att göra hälen.
Man kan säga att jag blev expert på att göra mudden....
Tills nu! Jag SKA lära mig hälen denna gång. Jag har börjat på en socka till en av mina döttrar och har nu kommit till den kritiska delen!
Ska försöka läsa mig till kunskap. Min mamma har alltid ställt upp och försökt hjälpa mig men eftersom hon visar någon specialversion av häl (ett eget mönster som vi har i vår familj tydligen) , som är för komplicerad för mig, så ska jag göra detta på egen hand.
Hon får visa mig den där specialaren den dag jag kan säga att jag fattar hur en häl stickas!
Japp! Så här ser det ut än så länge....
Kommentarer
Skicka en kommentar